06 januari 2009


Bönan 17 veckor och en dag idag!

Ja, då kör vi väl då!

Var på ultraljud igår. Lilla bönans hjärta tickade på och ben och armar var på plats! Bönans huvud var 37mm. Beräknat förlossningsdatum är 16 juni. Men jag räknar på utifrån ul som vi gjorde i vecka 10+0!
Det skiljer bara en eller två dagar.

Typiskt nog var det en ny läkare, IGEN. Var väl så där bra, Rickard tyckte att vi skulle byta. Men vi får se! Det positiva var iallafall att hon ville ha mig på täta kontroller. Så den 19 januari ska vi tillbaka på ul igen!

Två veckor emellan känns lagom! Vi hinner noja oss jättemycket på den tiden!

Myomet hade hon svårt att mäta, så om fanskapet har växt eller inte har vi ingen direkt aning om.

Tydligen går myomet som en båge i magen. Börjar uppe ovanför naveln typ och går i en båge ner mot vänster sida. Så bebisen ligger på höger sida av magen. Moderkakan låg inte intill myomet, och det var tydligen bra!:)

Undertiden som vi gjorde ul kom en annan läkare in och vill prata med hon som höll på med mig. Min doktor sa då att hon kunde kolla på mitt myom. Varpå den andra läkaren utbrister. Jaha, det är du, dig har jag hört talas om, undrade precis vart du tagit vägen!

Tydligen vet varenda läkare på näl vem jag är. Alla häpnas och förvånas över storleken på fanskapet. Ingen har nånsin sett en sån stor förut!

Rickards kommentar på det hela var att de flesta killar vill ju ha en tjej på miljonen, och han har fått en på typ 50 miljoner;)
Skämt å sido!

Myom är inte ovanligt egentligen. Om man är över 35 typ och storleken på den är typ 5 cm! Mitt fanskap är väl typ
17-18 cm gånger typ 10 cm!!!

De värsta med alltihop är att vi inte vet vad som kan eller kommer att hända. Likaväl som att jag kan gå hela graviditeten ut så kan jag likväl behöva föda xantal veckor för tidigt.

Försöker att skapa det ena scenariet efter det andra hur det kan komma att gå. Vill ju vara förberedd, men det är svårt när inte ens läkarna vet hur fanskapet kan komma att påveka bönan och mig.

Läkaren vi träffade igår var mest orolig på hur jag kommer att påverkas. Därför var det inget snack om att jag skulle börja jobba igen, och det känns faktikt skönt. Jag känner mig varken fysiskt eller psykiskt kapabel till att arbeta!

Tänk positivt tänker ni, ja det är lättare sagt än gjort. Jag kan inte slå bort fakta att det kanske kan bli så att lilla bönan måste födas för tidigt.
Hur jag kommer påverkas fysiskt är det inte heller någon som kan svara på, så det oroar jag mig också för så klart!

Tydligen så har jag typ sammandragningar på nätterna också,
fast det är nog myomet.

Verkar som att jag ha bomull i huvudet när jag pratar med läkare för jag uppfattar bara hälften av vad de säger. :/ Tur att Rickard är med och kan fylla i mina blanka luckor sen! hahaha

Jaja, nu längtar vi iallafall till typ vecka 2o någonting så att vi vet att lilla bönan kan klarar sig på utsidan om så skulle behövas!
Bifogar en liten bild på magen i vecka 17 (16+4)







-------------------------------------------------------------------------------------------------

1 kommentar:

Anonym sa...

Kul att du är tillbaka:)
/ Annika