Min historia!

Jag misstänkte tidigt i min graviditet att det var något som inte riktigt stämde. Jag hade fått en väldigt stor mage snabbt. När jag var i vecka 8 gick den inte att dölja. Ringde min barnmorska och förklarade läget. Till svar fick jag att det kan bli så när tarmarna svullnar!Veckorna gick, och min mage blev större.

Vid det här laget hade jag också fått upprepad migränanfall, troligtvis på grund av oro och stress. Blev sjukskriven på grund av detta. Under dessa veckor ringde både min sambo och jag åter igen till barnmorskan för att få hjälp med att göra ett tidigt ultraljud. Vid det här laget var vi övertygade om att det antingen rörde sig om tvillingar eller att jag var längre gången än vad vi trott. Men barnmorskan ville inte hjälpa till med det. Tidigt ultraljud gjorde man bara om man hade en blödning eller misstänkte att något var fel!

När jag var i vecka 10 tog vi saken i egna händer och ringde en privat klinik. Detta var måndagen den 17/11-08, vi fick komma samma dag och göra vul och ul! Läkarens första kommentar efter att han undersökt mig var att jag var mycket längre gången än 10 veckor. Min livmoder var lika stor som den vanligtvis är i vecka 24! När han sedan gjorde vul kunde han konstatera att jag var i vecka 10 men att jag hade en misstänkt myom som satt fast i livmodern. Då han aldrig hade sett något liknande skickade han en akut remiss till Näl. Det misstänkta myomet uppmätte 17 gånger 10 cm!

Den 19/11-08 fick vi komma till Näl och göra ett nytt vul. Överläkaren som gjorde vul var lika förbryllad han. För att utesluta att det var något annat än myom, typ cancer så vill han lägga in mig för att öppna upp och kolla. Detta trots att risken för missfall var stor. Men alternativet att inte kolla fanns inte.

Den 24/11-08 låg jag på operationsbordet. Det visade sig att det var ett myom, och den var inte farlig. Däremot uppmätte den 10 gånger 17 centimeter, och den går inte att ta bort. Man måste isåfall ta bort hela livmodern. Vår älskade lilla bebis klarade operationen galant!

Ärret på magen, 7 centimeter från naveln och ner, har läkt fint. Myomet, eller fanskapet som jag gärna kaller den har troligen flyttat sig. Den börjar uppe ovanför naveln och går som en båge ner på vänster sida. Lilla bönan ligger på höger sida.

Jag kommer att vara sjukskriven resten av graviditeten, då belastningen på min kropp dagligen gör sig påmind, samt att läkarna är oroliga för myomets utveckling och påverkan på mig.
Vi kommer att få komma på täta kontroller på special mödravården för att hålla koll på lilla bönan och fanskapets framfart!

Svullna tarmar my ass!

Magen tre dagar efter operationen!