Det finns väl viktigare saker...

Jag har märkt att det är en JÄTTEskillnad på om man är i 20-25 års åldern och väntar barn eller om man är närmare 30 som jag är!

Är inne på ett gravidforum och läser och skriver.
Har dock inte skrivit så mycket det sista då jag börjar irritera ihjäl mig på de "unga" gravida och deras världsproblem!
Visst jag har också tagit upp mina så kallade ilandsprolem här på bloggen, men jag gör det ju med en viss självironi.

Jag kan personligen inte förstå hur man kan oroa sig för bristningar, som om världen skulle gå under på grund av dessa. Visst jag är glad så länge jag inte fått några, men om det skulle dyka upp ett gäng, so what!

Vidare kan jag inte bry mig mindre om celluliter, eller om min mage i slutändan skymmer sikten för mig!
Ok, inte alla "unga" gravida står för detta, men många. Finns garenterat "gamla" gravida som också har dessa "problem" att "oroa" sig över!

Antar att det är så att de inte har rikiga saker att bekymra sig över, så då får de gripa efter något!

En annan sak som jag tycker är knepigt är det här med angelsound. Det är en dopler som man kan lyssna på bebisens hjärtljud med. Dessa kan man numera beställa hem och använda själv. Varför, undrar jag då! Det är inte bra för barnet att man använder en sådan för mycket. Den lill* blir stressad. Visst, man får en bekräftelse på att den lill* finns där och mår bra! Men återigen så är majoriteten av de som använder en sådan här för hemmabruk mellan 20-25 år! Hm, är det nån mer än jag som ser ett mönster!

Själv har jag en miljon saker som jag oroar mig för. Men alla dessa saker har med lill killen i magen att göra. Jag skiter fullständigt i mig själv så länge den lille mår bra. Men om jag mår bra så mår den lille bra säger ni, ja visst är det så. Men jag är orolig för att saker jag gör ska påverka den lille negativt! Exempelvis om jag gått eller suttit för mycket en dag, ätit "fel" saker, inte får ordning på mina långsamma tarmar etc etc.

Du oroar dig för mycket tänker ni. Ja det är möjligt. Men och andra sidan har jag fått lära mig, att eftersom jag lever under en sådan stress och faktiskt har riktiga saker att oroa mig för, så har jag närmare till andra orosfaktorer än vad andra har!

Slutligen vill jag bara tillägga att jag vet att alla har rätt till sina bekymmer och tankar. Och att andras orosfaktorer inte är mindre oroande än vad mina är. Detta var bara mina tankar kring detta "ämne".

Slut gnällt från Gnällkärringen för idag! ;)