Vilken jävla bergochdalbana!!!

Redan under gårdagen märkte vi att Jonathan inte var helt ok.

Han dippade i sin syresättning och glömde av att andas!

Vid ett tillfälle då jag stod hos honom så fick en av sköterskorna lyfta upp honom för att massera igång andningen!

PANIK är bara förnamnet!

Sen under kvällen dippade han inte så mycket och han kunde ligga ute och mysa på pappas bröst!

Vi gick väl från neonatalen vid 23.30 och då var det också lungt!

Men en av personalen hade förberett oss på att han kanske skulle behöva lite extra hjälp i sin cpap, så att vi inte skulle bli rädda om vi kom idag och han hade lite extra hjälp!

Så idag när vi kom strax innan klockan 10 så såg vi att de dragit igen gardinerna in till rummet där Jonathan ligger! Hm...

Sen när vi hängt av oss jackorna och är på väg att gå in så kommer en av sköterskorna och säger att Jonathan under morgonens rond slutat andas vid tre tillfällen på raken och att man behövt "ventilera"honom, alltså handgripligen hjälpa till att få i honom syre!

Så läkarna höll på att lägga honom i resperatorn när vi kom! Det hade alltså precis hänt, de hade inte ens hunnit att ringa oss!

Inte direkt det man vill möta på morgonen när man kommer och ska mysa min sin älskling!

Så det var bara att sitta ner på utsidan och vänta med tårarna forsandes ner för kinderna...

Efter en halvtimma eller nåt kom läkaren ut och vi gick iväg med honom för att bli uppdaterade om läget!

Han säger att Jonathans infektions värde trots kraftig pencelin gått upp jättemycket. Så mycket att läkaren trodde att det var fel och begärde att proverna skulle tas om...

Proverna var inte fel.

Jävla skit

Hans lungor ser iallafall bra ut, de har gjort en lungröntgen under dagen. De har även kollat efter blödningar i hjärnan med hjälp av ultraljud, men inte hittat någon sådan! Skönt!

Han har iallafall fått en blodtransfusion idag, lite trombozyter (blodplättar som hjälper till att göra blod), ett annat pencelin mot svamp,

kortison och en medicin till!

Har haft ytterliggare ett möte med doktorn under dagen då han uppdaterat oss lite. Men de tar ett par dagar innan vi får provsvaren.

Vi blev också informerade om att Jonathan hade fått i sig gammal mjölk i söndags från mjölkbanken. HUR FAN MAN NU KAN HA MISSAT ATT TITTA PÅ ETT DATUM...

Saken var iallafall anmäld och läkaren trodde inte att Jonathans infektion hade något samband med mjölken , men va fan...

Tur att mamma pumpar som bara den nu och kan fylla lillens dagsbehov!

När vi väl kom in till lilla älslingen så var det en chock att se honom, han såg inte alls ut som våran Jonathan!

Våran älskling ligger alltid och rör på munnen, rör sig och ompar när man lägger en hand på honom osv. Det här lilla knyttet låg helt still och var helt avslappnad i munnen och hela kroppen!

När man ska lägga barn i resperator så måste man typ söva dem med morfin. Jonathan hade inte alls velat att de skull göra detta så han hade protesterat jättemycket så hade hade fått ge honom lite extra!

Mamma och pappas lille kämpe!

Redan från början så har de sagt att de kommer att komma sådanahär bakslag, men man tror ju och hoppas att det inte ska hända oss!

Nu vill vi bara att infektionen ska ge sig och att han ska kunna andas själv igen!

Det är inte ovanligt att så här små barn glömmer att andas, de har så mycket de ska komma ihåg att göra! Det kan räcka att de behöver bajsa för att de ska glömma andningen! Så komplicerad är människokroppen!

Så som ni förstår har denna dagen kännts som ett helt år. Rickard och jag har gått som i en dimma som man bara vill ska lätta!

Nu under kvällen hade iallafall morfinet lättat lite och vår lilla älskling var lite mer sig själv igen trots att han sov. Han bubblade med spottet i munnen och protesterade lite när man grejade med honom. Men han öppnade inte ögonen som han brukar när man gör vissa ljud. Åååå mitt hjärta värker!

Men om det är så att han blir för "vaken" så att man märker att han blir orolig, då måste man ge honom lite mer morfin. Bara för att han inte ska må dåligt av resperatorn!

Nu ska en utmattad mamma och pappa strax lägga sig och drömma om sitt lilla hjärta! Och hoppas att morgon dagen blir en bra dag!

Så söt med sitt lilla hår :)

Fast egentligen är detta vad man ser. Alla kablar och slangar är på något sätt inkopplade i lillkillen för att mäta, ta prover och ge medicin.