Lilla, lilla Jonathan.

Igår var han världens gladaste och leksugna bebis. Operationen hade gjort mirakel..

Inatt började han med att han inte ville äta. Man fick truga i han maten och ändå blev det inte mer än hälften av normalt. Under dagen blev det värre, han var så ledsen och hade så ont att han varken sov eller åt. Bara korta stunder och ibland lite längre om han låg i famnen.

Ikväll när Jes byter blöja på Jonathan får hon syn på att pungen återigen har blivit stor. Större än när vi åkte in för operation. Efter många samtal med Östra så blir vi först rekommenderade att gå till lokala akutmottagning men när jourhavande läkare ringer sin bakjour, vilket lyckligtvis var hon som opererade Jonathan så fick vi bestämda order om att genast bege oss till Östra. Finns några varianter av komplikationer. Vi kollade själva efter rodnader, värmeutveckling och hans temp men inget av det verkade konstigt så någon infektion bör det då inte ha varit.

Väl inne på Östra efter att Jonte har sovit precis hela vägen hit så har pungen krympt ihop till sitt normala och skriken har bytts ut mot skratt och matsug... Himla typiskt och vi som fick bakjouren att komma och titta. Men hon tyckte oavsett att Jonathan får läggas in över natten för observation för det är inte så normalt att pungen ska ändra storlek och påverka allmäntillståndet.

Pappa tyckte detta inte var ett dugg roligt. Känns som att det får räcka nu. Mamma tog det väldigt bra och det gjorde hon rätt i. Var inget o oroa sig för. Inget akut i alla fall. :)

En av de få gånger han sov hyffsat länge.

Nu är vi påväg till Göteborg och Jonathan gråter för sista gången idag :-)


Bakom gallrena ska han sova inatt. Så himla skönt att det inte var något större med honom men lite pinsamt att allt såg bra ut :-)