När jag var gravid...

så gjorde jag en anmälan till patientnämnen. Ärendet gällde min dåvarande barnmorska. Denna barnmorska var oehört nonchalant och tog inte min oro på allvar, då jag berättade om hur stor mage jag fått för den veckan jag var i! Allt jag ville ha var ett tidigt ultraljud för att stilla min oro. Men jag antar att hon bara tog mig för en nojig försagångsmamma. Men all oro ska tas på allvar. Iallafall så visade det sig ju att jag hade/har ett STORT myom på livmodern som i och med min graviditet fick fart att växa. Detta fick jag reda på i vecka 10, när jag själv fixat ett ultraljud på en privatklinik! En vecka efter detta ultraljud låg jag som bekant på operationsbordet för att utesluta en cancertumör.

Ok, nu till saken. Jag gjorde en anmälan till patientnämnden om detta nonchalanta bemötande. Fick ett mail tillbaka att de mottagit det och skulle gå vidare med saken! Detta var i december 2008.

November 2009 får jag ett brev på posten. Brevet är från den som är sjukhusansvarig i lysekil, tror jag det var! I kuvertet finns två brev. Det första är en ursäkt att detta dröjt så länge och att en avvikelserapport på denna allt för långa försening gjorts! Det var ju bra!:P

Sen till saken. De tyckte att jag hade helt rätt, och att barnmorskan var informerad och upplyst om att all oro ska tas på allvar, även om det i 99% av fallen är ex svullna tarmar!

Bättre sent än aldrig! hehehe

Känns iallafall väldigt skönt att BM fick sig en knäpp på näsan!