Att beröra

Ända sedan Jonathan föddes så har han berört många människor. Allt från kassörskan på ica till en bekants bekant. Ja ni fattar. Som i somras när vi gick på stan så stanar en kvinna oss och frågar hur det är med Jonathan och mig. Hon berättar att hon följt/följer bloggen och var som fast även när hon var i USA! Det visade sig att hon var en bekant till min moster.

Kassörskan på ica minns jag frågade om han var "född ännu" när vi kommit hem från neo. Jag hade ju berätat att han var 3 månader fast bara 39 grav veckor! Än idag så är hon helt frälst i Jonathan, och han skiner upp så fort vi är på ica och hon arbetar!

Senast här om dagen så var mamma och jag i en affär. Kvinnan som arbetar i affären är en gammal klasskompis till mamma. Och hon visste också om vår historia. Vi stod och pratade en lång stund och hon kunde inte släppa Jonathan med blicken, hon lös när hon tittade på honom och hans blå ögon som hon kommenterade flera gånger! :) När vi sen kom hem till mamma och pappa så berättade mamma att i våras precis när Jonathan fötts så hade mamma pratat med henne och sagt att du kan ju hålla ett par tummar för oss! Då hade hon sagt att jag ska allt göra mer än så. Då visade det sig att hon på söndagen hade "fixat" så att de hade bett en förbön för Jonathan på gudstjänsten! Det värmde otroligt mycket att få höra. Jag är inte direkt religös men all hjälp man kan få när ljuset lyser med sin frånvaro mottages tacksamt!

Tack alla underbara människor som tänkte på oss när vi hade det som jobbigast!