Ett utdrag ur hjärnarkivet.

Många tankar och känslor kring vår neovistelse har en tedens att ploppa upp när jag minst anar det!

De senaste minnet som hjärnarkivet plockade fram åt mig var det här:

Redan när vi var på östra så "planerade" och funderade jag på hur jag skulle kunna rädda Jonathan om det började brinna ( bara den tanken vittnar om hur skör och utlämnad man kände sig). Hur sjutton ska man kunna få med sig en bebis ut när denne är uppkopplade på diverse livsnödvändiga maskiner! Ja ni kan ju bara tänka hur tankeresultatet blev när synen av vad som behövdes få med utöver vår lilla bebis är det här!

När Jonathan tillsut "bara" hade visst syrgasbehov och övervakning kvar, så såg jag ett ljus i tunneln. Yes, nu kan jag rädda honom!

Detta låter ju inte klokt. Men kanske var det så att det var en situation jag kände att jag kanske hade en möjlighet att rädda honom om så fallet skulle vara. För all den medicinska delen som ju faktiskt var de största hotet. Hade jag ju INGEN kontroll eller kunskap över. Där fick jag förlita mig på läkarna!

Vad var det då som framkallade detta minne?
Jo, jag kollade på ett avsnitt av Grey's Anatomy", och i det avsnittet blev det strömavbrott. Ni fattar eld vs ström. Jonathan var ju beroende va ström. Lite långsökt, men så var det iallafall. Jag bjuder på den! :)