I´m not alone...

Det känns så skönt att inte vara ensam om sina tankar, även om man inte önskar någon annan den erfarenheten jag har! Jonathan fyller 1 år om 19 dagar och så otroligt mycket känslor ploppar upp till ytan nu ju närmare vi kommer den dagen, och tiden efter! Det räcker att jag ser en bukett med påskliljor och jag är tillbaka på RMDH (Ronald Mc Donald Huset) och tiden på neonataen. Kan inte riktigt förklara men jag vet att ni är fler där ute som förstår precis och går igenom desamma!

Man skulle ju lätt kunna tro att det blir "lättare" med tiden. Men det är inte riktigt så enkelt. Kroppen/hjärnan bearbetar när den vill, och ibland har man inte så mycket att säga till om. Man får helt enkelt gilla läget och åka med och ta det som det kommer. Kan förstå att det är jobbigt för familj och vänner att för femteelfte gången höra "tjatet" om neo och då var det si eller så! Men man måste älta och ventilera för att själv förstå att allt har hänt och att det var man själv som gick igenom det! Som jag nämnt förut så har jag turen att ha en familj och vänner som tålmodigt lyssnar på mitt ältande. Och mer kommer det att bli, så det är lika bra att ni förbereder er! ;)

De bäst personerna man kan älta tillsammans med är ju de som har en liknade erfarenhet och som verkligen förstår vad man pratar om och varför man har det behovet!
Jag har personer som vet vad jag pratar om, och de är bara ett telefonsamtal bort. Ändå är jag så dålig på att ringa! Men jag ska ta mig i kragen. Så Susanne och Sandra, snart börjar telefonterrorn! ;)