En repris av min egen barndoms sjukhistoria.

Hjälp vilken helg vi haft. Min älskade skrutt har inte alls mått bra. Det började med att han blev hes och hängig. Under lördagen försämrades hans tillstånd och hans andning blev kraftigt försämrad. Efter ett samtal medd 1177 så var det bara att bege sig upp till jouren. Där hör läkaren hur det rasslar i älsklingens lungor. Och man förbereder för att Jonathan ska få inhalera adrenalin. Hjälper väl si så där.ö Väl hemma från sjukan så får Jonathan sina vanlig mediciner och han deckar sen gott brevid pappa.

När jag grejar med Jonathans mediciner inser jag att det är något som inte stämmer med doseringen på inhalatorerna. Jonathan har varit ordinerad 100 mikrogram per dos gånger två, morgon och kväll. Alltså 400 mikrogram på ett dygn. När jag läser på inhalationspuffen så står det 200 mikrogram per dos. Detta innebär att Jonathan fått 800 mikrogram per dygn. Alltså det dubbla! Den högre dosen fick vi derektiv av vår läkare nu i vecka att Jonathan skulle ta vid förkylning. Summan av allt är iallafall att de blivit en miss i kommunikationen läkare emellan. En läkare har skrivit ut inhalatorpuff på 200 mikrogram medan det står i journalen att han ska ha 100 mikrogram per dos ( det är efter den som vi fått muntlig ordination). Rena soppan är det iallafall! Ringde 1177 på söndag morgon för att få klarhet hur skadligt denna högre dos kan ha varit. Hon som jag pratar med är jättebra och skriver en halv roman som hon skickar till barnjouren på näl!

Efter att jag pratat med 1177 så är det bara att knalla upp på akuten igen. Jonathan mår ännu sämre och kämpar med andningen! På jouren är det samma läkare som under natten och han lyssnar på Jonathans lungor och ett crp tas. Lungorna låter rena men det går inte att missa hur Jonathan kämpar med sin andning. Vi får stanna kvar och vänta medan läkaren försöker få tag på barnläkarna på näl för konslultation. Efter en dryg halvtimma får Jonathan äntligen lite medicin mot sin andning som försämrats en hel del under tiden vi väntat! Kortison i form av betapred är det som ges. Inget man helst ger till små barn så ofta som J har fått det sista. Men nöden har ingen lag. Resten på dagen är min skatt slö och fortsatt andnings påverkad. På kvällen är det nära att vi får åka till näl. Men J somnar och slappnar av och andningen stabiliseras. Under kvällen ringer också barnläkaren på näl upp. Hon har fått romanen som 1177 skickat. Hon är super bra och säger att det inte är någon fara att J har ätit en sådan hög dos pulmicort. Det man däremot ska fundera på är om det är rätt medicin för J då den höga dosen inte hjälpt. Hon skickar meddelande till vår läkare och ssk på barnmottagningen om att de ska kontakta oss för vidare utredningar.

På måndag morgon ringer vi själva till barnmottagningen och R får prata med vår läkare som ordinerar lite nya mediciner och inhalationehjälpmedel. Senare under dagen knallar J och jag upp till ssk som ger lite recept och en ny mask till vortexen som vi har nu som inhalationshjälpmedel. Hoppas att den nya inhalatorn funkar bättre. Just nu är det jättesvårt att ge J medicin i vortexen. Den luftrörsvidgande har varit jättesvår att få i honom nu när han varit sjuk. Det har nästan varit menlöst. Eftersom han är lika tät när han fått medicinen som han var innan, med tanke på att han skriker, gråter och kämpar med näbbar och klor! Pust inte lätt detta. Men värst är det för min skatt!

Kan förstå nu hur mina föräldrar haft det med mig när jag var liten. Jag hade (har) också astma och de körde fram och tilbaka till sjukan med mig. Var vakna på nätterna och kämpade och slet! Puh...

Nu verkar det iallafall som att skatten är på bättringsväg. Men det finns tydligen en möjlighet att det är en släng av RS han haft. Trots att han får antikroppar. Men det är inget vi vet med säkerhet. CRP som de tog visar inte om det är RS!

En kul sak är att Jonathan har fått sina första skor idag1 Min stora kille! :)