Vi närmar oss med stormsteg...
...den mest kaotiska,chockartade lyckligaste, händelserikaste dagen i mitt liv! Min son födsel <3
Det är en knepig känsla i kroppen som bara växer sig starkare ju närmare vi kommer min älsklings födelsedag! Självklart längtar jag och är så himla exalterad så det finns inte.
Men bakom detta ligger en liten knagande känsla av ?
Så mycket minnen och känslor kommer upp till ytan, det är nästan så att man upplever allsamman en gång till. Och i ärlighetens namn så hade jag inte velat vara utan dessa erfarenheter och känslor. Dessa händelser och lett till min sons födsel och gjort mig och honom till de personer vi är idag! Låter kanske knepigt, för egentligen önskar jag ju inte att han fötts så tidigt. Men å andra sidan så hade jag inte haft denna Jonathan om han varit fullgågen. Då hade det varit en annan "variant" av min skatt. Garenterat en lika bra skrutt, men inte den Jonathan vi har :)! Knepigt allt det här...
3 kommentarer:
Inte alls knepigt Jag förstår precis hur du menar! Kan inte fatta att han redan blir ett år snart, tiden har gått så fort tycker jag, klart för er var de första månaderna inte lika snabba på neo och allt...
Men ändå!! Stor kille nu.. lilla jonte =)
Stoooor kram till honom och dig !!
Åh, jag känner med dig. Har varit på neo i mina tankar de sista dagarna. Gått igenom förlossning, hjärn- och lungblödningar, ångestattackerna m.m. Känns som det var igår. Som du säger var det en jobbig tid men nu i efterhand vill man inte vara utan den. Kramisar Susanne
Tiden går så himla fort... snart redan ett år sedan eran prins föddes... =)
Skicka en kommentar