Det var en gång...

...en liten liten, pytteliten kille. När han var ett 10 veckor gammal foster, så överlevde han mirakulöst en operation hans mamma tvingades genomgå!

Operationen innebar att man var tvungen att skära i livmodern där den pyttelilla killen låg tryggt och varmt inbäddad.

För den pyttelilla killens mamma och pappa skulle det ta ett par veckor efter operationen innan de visste om deras lilla lilla bebis hade överlevt operationen!

Lykan var total när den pyttelilla killens mamma och pappa såg sin lilla lilla bebis tickande hjärta!

16 veckor och 5 dagar efter operationen föddes den lilla lilla killen! Under hans första månader i livet fick han kämpa som få aldrig tvingas göra under en hel livstid! Hans pyttelilla kropp fick fortsätta att utvecklas och växa på utsidan magen. Hans kropp arbetade på högvarv för att hans lungor skulle mogna och orka ge honom syre. Hans hjärna jobbade på för att hålla blödningar borta samtidigt som den skulle utveckla alla funktioner som man behöver på utsidan magen. Exempelvis andas, hålla värmen äta etc etc! En elek infektion tog över den lilla lilla killens kropp och han fick kämpa som aldrig förr. Han lilla lilla kropp pumpades full av mediciner och extra blod. Ett par veckor innan den lilla lilla killen egentligen skulle ha fötts, så fick han följa med sin mamma och pappa hem för första gången.

Den lilla lilla killen har nu blivit en stor kille vid namn Jonathan- Guds gåva!

Guds gåva är verkligen vad han är, vårt lilla mirakel! För om inte den lilla lilla killen är ett livslevande mirakel, så vet då inte jag!