Inskolning

Nu har vi avslutat första veckan på Jonathans inskolning på förskolan!
Han älskar att var där och springer in med ett stort leende. Han leker, tar för sig, är nyfiken och nöjd, så länge jag finns i närheten vill säga! Så fort han ska säga hej då till mig så bryter han ihop och blir förtvivlad. Jag är inte borta långa stunden, men det hjälps inte. Han gråter, gråter och skriker, mitt lilla hjärta. Personalen har försökt att distrahera honom med diverse saker, men det går han inte på min smarta lilla kille! En av personalen som är gammal i gemet sa att hon aldrig tidigare stött på ett så litet barn med en sådan vilja!
Det är hans livsvilja sa jag! För det är ju faktiskt så att Jonathan hade inte överlevt utan den!
Mammasa lille kämpe! <3

Får hoppas på att nästa vecka blir lättare för min skatt. Som det är nu släpper han mig inte för en sekund. Han blir så ledsen och förtvivlad! Och det går inte över förrän han får komma till mig! :/

v muio jm8jhuyy76t8y765t666rbgn mnjhtybkmj 8u8ybbbbbbbb (Jonathan gästbloggar :))