Internationella prematurdagen

Så självklart ska vi uppmärksamma alla våra små mirakel som fötts förtidigt!

Som jag skrivit förut så ältar, tänker och berabetar jag VARJE dag allt vi gått igenom. Graviditeten som var allt annat än normal, de första värkarna (som jag inte fattade var värkar), helikopterfärden till Östra, förlossningen, och hela långa, långa neotiden! Är egentligen ganska jobbigt att ha huvudet fullt av allt detta. Är som ett heltidsarbete! När jag kommer till slutet av neotiden tills dit vi är idag så kan jag inte annat än inse vilken enorm "tur" vi haft. Skicklighet, forskning men framför allt min sons enorma envishet och vilja att leva är de uppenbara anledningarna att vi är där vi är idag! Jag vill påstå att några av de starkaste människorna i världen är våra små mirakel som föds utan att egentligen inte vara i närheten av färdigbakade! De är verkligen FANTASTISKA! Desvärre överlever inte alla förtidigt födda. De kan ha en kämparglöd som få, men om inte kroppen, vården eller forskningen klarar all problematik som uppkommer. Ja då går det bara inte. När jag läser om små, små förtidigt födda bebisar som inte klarar sig, och som är födda i samma vecka som Jonathan. Ja då inser jag återigen att vi haft en jävla tur i oturen!

Mitt livs levande lilla mirakel har nu hunnit bli 20 månader (kor 17). Han är helt fantastisk, charmig och alldeles perfekt! Vi får alltid höra hur fin, charmig och glad han är. Den stående kommentaren från all sjukvårdspersonal är: (med en nästan förvånad ton) han ser inte alls prematur ut! Och det gör han inte! Jag tror att sjukvårdspersonalen hade förväntat sig att det skulle synas mer på Jonathan att han var född i vecka 26!

Puss och kram på er alla prematurbarn, föräldrar, anhöriga och vänner!

Just det, mitt hjärta fick en juniorsäng i helgen! Lyckligare kille får man leta efter! :) Ska lägga ut en bild någon dag! :)