Somna i egen säng

Ikväll somnade mitt hjärta själv i sin säng! Vi har inte den rutinen i vanliga fall. Utan Jonathan ligger i min famn och somnar (på typ 10 minuter). En av anledningarna till att vi gör så är att Jonathan har fått sin medicin (inhalerat astmamedicin i nebulustor) när han ska lägga sig, och då har det varit smidigast att ge den när han somnat. En annan anledning är faktiskt att jag vill ha honom hos mig tills det att han somnat. Jag vill inte att han ska ligga själv. Mycket av det tror jag grundar sig i allt vi gått igenom. Jonathans första 11 veckor i livet låg han ju helt övergiven ( läs:själv) i sin kuvös, senare vattensäng. Vi fick/kunde inte ha honom hos oss. Han kunde inte somna tryggt i vår famn. Vi var inne hos honom på kvällen/tidig natt ( 00.00), gav honom mat, bytte blöja och pysslade om honom. Sen gick vi in till oss för att sova. Så där låg han helt själv i en säng :(!

Det kanske är så att jag vill ta igen lite av alla de där myskvällarna och nätterna som vi inte fick i början!? Jag kan inte säga hur jag hade gjort om vi inte haft den bakgrund vi har. Jag kanske hade gjort samma, vem vet. Men nu är det ju så att jag är en prematurmamma och kommer alltid att vara. Så vi kommer att fortsätta att gosa och mysa i knät på kvällarna! Tills Jonathan inte vill mer vill säga. Ikväll var en sådan kväll, delvis! Jonathan låg i mitt knä och gosade. Men helt plötsligt for han upp och började bröta runt. Då sa jag att ska du hålla på så här så får du faktiskt lägga dig i din säng. Sagt och gjort, jag bar in honom. Kollade till honom efter en stund och han satt och mös i sängen. Jag frågade om han ville komma upp och de ville han. Upp i knät för lite mer mys, men samma visa igen. Han började bröta runt och skulle ner på golvet och leka. Återigen bar jag in honom till sängen. Lilla hjärtat la sig då till rätta och snuttade på sin snutte och napp. Efter en stund går jag in och kollar om han vill upp, då sover han mer eller mindre! Efter ett par minuter stensov han. Trodde jag! Jag pratade i telefon när jag hör hur han vaknar. Jag går in och där står mitt hjärta jätteglad och sprallig och vill ur sängen fort fort. Jag lyfter upp honom och då förstår jag att han tror att vi har fått besök. Han tittar förväntansfullt omkring sig efter någon! Han har antagligen hört mig prata och då trott att någon vart här! Lilla sötnosen. Efter två minuter i min famn somnar han om! :)