Föräldrafika på 34:an, Neonatalen på NÄL

Imorgon är det så äntligen min och Ulricas tur att ha föräldrafikat på neo! Ska bli så himla roligt, dels att träffa Ulrica igen, men också få chansen att ge något tillbaka! Pirrigt är det faktiskt också! Det är ju ändå drygt 1 och ett halvt år sedan jag var där sist. Borsett från när vi hälsade på lite på utsidan för 1 år sen!

Annars rullar allt på som vanligt. Mitt lilla hjärta fick sin andra dos av synagis nu under veckan som gick! Är inte roligt ska jag säga, men bättre än alternativet- RS! Vet inte om jag skrev i förra inlägget, men att ge en full dos synagis är något av det värsta man kan ge ett barn, i sprutform. Det gör så himla ont på de små. De sprutorna de får i benen (de får en spruta i var ben, samtidigt vid varje tillfälle) motsvara att ge en spruta på en vuxen där man sprutar in 5ml medicin i armen. APONT alltså! :( Det krävs 4 vuxna för att ge dessa sprutor- 2 ssk som ger sprutorna och håller i benen, en mamma som febrilt försöker trösta, hålla fast och inte bryta ihop, samt en pappa som hjälper till att hålla "fast"! Man få verklign kämpa för att hålla inne sina egan tårar, det bränner bakom ögonloclen när man känner hur ens lilla hjärta stretar, skriker, gråter och är livrädd! Men det ÄR bättre än alternativet- RS!!! Så fort sprutorna är givna så dröjer det inte långa stund innan lilla hjärtat är rätt så glad igen. och en bil till tröst får han varje gång av sin ssk! Han är så söt mitt lilla hjärta. Här om dagen så tog han fram bilen han fick av ssk, säger hennes namn, pekar på sitt ben och låtsasgråter, visar sen bilen igen! :) Han berättar helt enkelt att ssk gav en spruta i benet, det gjorde ont och jag grät och då fick jag en bil! :) Sötisen! Frågar man vad ssk (vi säger naturligtvis hennes namn) gjorde så går han igenom hela händelseförloppet, benet, att det gjorde ont och brum brum! Underbaringen min <3